I natt drömde jag, intensivt och jag kommer ihåg allt. Känslan som dröjer sig kvar är inte kul... I drömmen var jag så ledsen. Och det sitter kvar, så intensivt var det.
Den rullar i huvudet och får liksom inte bort den. Och blir inte klok på varför jag drömde som jag gjorde. Att släppa taget? Att engagera sig? Vet inte...
Obehaglig känsla iaf... Att man kan känna så intensivt i en dröm begriper jag mig inte på...
Fast kan man känna starkt och mycket när man är vaken så är där väl egentligen inget som säger att man inte kan göra det i drömmarnas värld med.
Ett alldeles för kort möte, men som alltid, underbart.
Ett samtal som gjorde mig oerhört glad. Resan till Polen blir av!!! Efter fjorton års väntan kommer jag få åka till Auschwitz. En resa jag så länge väntat efter är här om några få veckor.
Ett paket i posten, alltid kul!
Och nu...
Fredag imorgon, men tjuvstartade helgen med ett glas vin!