Igår badade jag Humla, sen var katastrofen ett faktum. Astman drog igång och jag försökte mota bort det men det gav inte med sig. Blev tvungen att lämna tillbaka henne till Maarit :'(
När jag lämnat henne och kom hem brast det totalt för mig, grät så jag trodde jag skulle gå sönder.
Ledsen över att inte ha Humla hos mig och ledsen för att det kändes som om allt hopp försvann. Var inte länge man fick vara glad.
Kan inte chansa på att det bara var en engångsföreteelse, kan bli farligt om det sätter sig ordentligt på luftvägarna. :-(
Får försöka sätta hopp i det vaccin som ska komma 2012, eller vinna på lotto så jag kan skaffa en helt allergifri katt. Det finns, kostar dock 150000 eftersom de är framtagna i laboratorium..
Life´s a bitch!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Åh vad tråkigt att läsa Julia. Vet du var så glad för Humla.
SvaraRaderaHoppas det känns bättre snart!
Stor kram Johanna
Jag vet hur glad du var för henne, gör ont mig också att du blev så ledsen. Dock är jag glad för att du är så klok och tog din hälsa på allvar, det kan ju bli riktigt farligt annars för dig. Hoppas du snart är lite gladare igen!
SvaraRaderaÅh nej! Så ledsen jag blir för din skull, Juls. ;-( Vet ju också hur glad du var för att äntligen kunna ha ett husdjur.
SvaraRaderaStor, varm kram till dig <3