Tänk att få sätta sig ner med DiLeva och Caroline Af Ugglas och prata bort flera timmar... Så mycket vackra, kloka och fina ord och tankar... Vet ingen som har sån intensitet som Caroline...
Varför slutade vi leka med varann
Varför slutade vi skratta
Du är du och jag är fortfarande jag
Så vad är det då som fattas
Det är på minnena som vi lever
Men snart så har de suddats ut
Så vi blundar
Ja, vi blundar
Vi bara blundar
Fast vi ser
Nånstans finns det, det vi hade, som var bra
Ja, nånstans finns det kvar en plats där vi kan va
Du och jag
Allt jag känner, allt jag älskar och vill se
Är de nötta bilderna med tummar på
Och jag vet, jag vet, jag vet, nån måste börja ge
Ja, börja ge för att kunna få
Och varje gång som jag försöker
Det är då det blir så fel
Så vi blundar
Ja, vi blundar
Vi bara blundar
Men vi ser
Nånstans finns det, det vi hade, som var bra
Ja, nånstans finns det kvar en plats där vi kan va
När vi blundar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag älskar Caroline af Ugglas! Hon är en skön kvinna som gör som hon känner, skäms inte för sig själv, sjunger otroligt bra och vågar säga vad hon tycker. En vuxen Pippi Långstrump!
SvaraRadera