Heroes

"Det finns nästan 7 miljarder människor på planeten. Varenda en är unik. Annorlunda. Hur stor är chansen för det? Och varför?
Är det helt enkelt biologi, fysiologi som avgör den mångfalden?
En mängd tankar, minnen, erfarenheter som ger oss vår egen speciella plats?
Eller är det något mer än det?

Det kanske finns en plan som styr skapelsens slupmässighet. Någonting ovetbart som vistas i själen och ger oss en unik uppsättning utmaningar som hjälper oss att upptäcka vilka vi verkligen är.

Vi är alla sammanlänkade, förenade av en osynlig tråd, med oändlig potential och ändå så skör. Men fast vi är sammanlänkade är vi endast individer, tomma kärl att fylla med oändliga möjligheter, ett urval av tankar, övertygelser, en samling av lösryckta minnen och erfarenheter.
Kan jag vara jag utan dessa?
Kan du vara du?

Och om den osynliga tråden som håller oss samman brister, vad händer då? Vad blir det då av miljarder ensamma, avskilda själar? Däri ligger våra livs stora strävan: Att hitta, att sammanlänka, att hålla fast. För när våra hjärtan är rena och våra tankar i linje är vi verkligen ett, kapabla att reparera världen och skapa ett universum av oändliga möjligheter."


Fastnade så för denna monolog som lästes upp i ett Heroes avsnitt.
Precis som det är i denna texten, så känner och tänker jag... Som om någon läst mina tankar och funderingar och skrivit ner det på ett bättre sätt än jag någonsin skulle kunna.